Att träna på gym. Betala för att sätta sig i maskiner, där sannolikheten för ofrivillig självförnedring är helt och hållet överhängande.

Följande är en sann berättelse. Tyvärr.

Mitt första och mest uppseendeväckande gymrelaterade felbeslut var när jag utav någon oförklarlig anledning fick för mig att träna ben. Jag såg en gladiatorliknande man avsluta sitt sista set på den typ av benmaskin där man ligger på rygg med benen uppåt. Gick fram för att känna in maskinen, räknade på vikterna och kom fram till att den sammanlagda vikten skulle vara överkomlig trots gladiatorns imponerande fysik.

Givetvis en monumental missbedömning. Jag lägger mig i maskinen placerar fötterna mot fotstödet och hakar av låsningen. Hela paketet kollapsar över mig. Mina pinnar till ben hade inte en chans. Jag ligger fastkilad mellan ryggstöd och vikter i fosterställning.

Gladiatorn fick hjälpa mig loss.

- Lite tungt va?

– Jo, lite för tungt.

Total förnedring.

Det värsta är ändå att jag inte lärde min läxa. Några år senare var jag tillbaka. Nytt gym, samma jävla maskiner. Den här gången fokuserade jag enbart på överkropp. Tänkte att risken för missöden skulle vara mindre. Det gick bra. Jag hade tränat minst ett halvår när jag upptäckte att tricepsmaskinen som jag använt flitigt inte skulle dras utan tryckas ned. Vilket också förklarade varför min bakdel liksom lyfte tjugo centimeter från sätet vid varje repetition. Den här gången hade jag alltså lyckats förnedra mig själv under mer än ett halvår.

Jag har inte besökt ett gym sen dess. Aldrig mer.

Armhävningar är gratis. Att springa är gratis. Räcker så.

———————————————————————————————————————————————-

En bloggpost av Supersaver – Gästbloggande humorist vars spartips ska tas med en nypa salt.

Bloggar etiketter: gymma, träna på gym, träning